I nya och gamla spår

Men så jäkla typiskt. Ännu en förkylning. Snorsäsongen är här och det enda positiva är att denna gång är Alva skonad från sjukdom. Hittills.

Nu har jag äntligen köpt ett par rejäla skor till Alva. De är så pass kraftiga i konstruktionen att hon kan gå i snödrivor om hennes balans hade varit bättre. För problemet är att skorna är ganska klumpiga vilket gör att antingen håller hon fast i något/någon eller flaxar hon för att klara av balansakten.

Alva låter lite som Frankensteins monster när hon stompar fram i hallen. Vilket gör att vi har ganska bra koll på vart hon är och provgår de nya kängerna.

Och i helgen, medan Ruben låg hemma och var krasslig, var vi på Inkonsts bokmässa för att kolla böcker och provgå känger. Vi träffade kompisar till oss båda bland båsen. Dels bebisen Katja som var där med sina föräldrar och kom i en lång diskussion med Alva. Troligtvis överlycklig att någon äntligen förstod henne fullt ut.


Själv träffade jag Anna J. som kommit ner från Gästrikland för att läsa ur sin bok. Vi har inte sett varandra sedan jag var gravid och därefter har även Anna varit gravid och nedkommit med en dotter som nu är nästan 9 månader. Vad tiden går.

Anna trodde nog att hon skulle kunna få ner hela familjen i sommar så att våra flickor kan få leka med varandra. Jag hoppas verkligen att det blir så för det är en minimal chans att vi tar oss upp till hennes trakter och det skulle vara roligt att ses mer än i vimlet på en bokmässa där jag mest fick jaga runt efter Alva som hade myror i benen.

Nu var det i helgen och sedan dess har jag mest legat i min snorbädd. Och denna gång fungerade den sedvanliga uttråkningstaktiken: av trista innehållslösa dagar återkommer hälsan.