Fast i TV-land

Det är ju så med bebisbaciller; de delar gärna med sig till andra. Alltså har förkylningen brutit ut rejält. Min bästa vän är de danska näsdropparna och hushållsrullen. Snörvel.

Nu blir det mer TV-tittande än bokläsande eftersom stor del av min hjärnsubstans har blivit snor. Det blir helt enkelt svårt att koncentrera sig på något mer än femton minuter i stöten. Snörvel.

Nåja, nu är det både Alpint-VM och Skidskytte-VM och World Cup för längdskidor i Davos. På en och samma dag. Det kan knappast bli bättre. Snorig och sängliggande med TV-sport och den mest enfaldiga journalistik som finns. Snörvel.

Hur svårt kan det bli att vara sportjournalist? Mundiarre, färdigformulerade "Hur känns det"-frågor och en förmåga att upphöja orimliga krav till löften samtidigt som de fördömer den idrottare som tänker för mycket är det enda de behöver kunna. Eller? Nej, jag lovar. Efter en cynisk analys i TV-sängen framstår inte SVT:s reportar som landets spjutspetskompetens. Snörvel.

Visst blir det mycket idisslande och improviserande på litet material när den stora Super-G tävlingen från Åre utgår. Nu fick TV fylla ut tablån med skidtävling från Davos som genast startade mörka tankar hos mig. Snörvel.


För när en luttrad TV-reporter blir förvånad hur mycket hemmanationens idrottare höjer sig får jag bara en tanke i skallen: doping. Kommer fortfarande ihåg när längdåknings-VM var Finland och de finska herrlaget var bloddopat. Kommentaren: "De har verkligen höjt sig inför hemmanationen" blir numera nästan synonymt för användning av illegala substanser. Snörvel.

Men skidskytte är inte fy skam som TV-sport. Sprinta hårt med skidorna runt banan för att sedan skjuta en salva mot en liten svart prick. Jag klara inte av att skjuta prick på Tivoli i Köpenhamn och då är avståndet till tavlan knappt två meter. Iallafall, spännande sport där vem som är i ledning kan ändras flera gånger under en tävling. Snörvel.

TV-tittande innebär också många repriser på SVT:s egna produktioner. Som "Packat och klart", en turistkatalog i rörliga bilder. Nu senast med ett reportage av Sonja Schwartzenberger om det bohemiska Vilnius. Både jag och Ruben bänkade oss framför sovrums-TV:n. Och vi blev båda besvikna. Snörvel.

En klok kvinna sa en gång till mig att kockar kan inte skriva kokböcker. Åtmistone inte böcker som vanliga människor i vanliga kök kan ha glädje av. Troligtvis för att när du ska laga mat behövs mer än recept; du behöver även förmedla kärlek till maten. Kärlekslös mat skänker ingen matglädje. Snörvel.


Och likadant är det med reseprogram: en resekatalog, om än i rörliga bilder, förmedlar inte glädjen, dofterna eller längtan att få upptäcka något nytt. Vad som mest förvånar mig är att inget reseprogram tar upp själva resandet utan bara mer eller mindre glamorösa platser. Som om jag bara dimper ner där direkt från TV-fåtöljen. Snörvel

Programmet från Vilnius handlade mer om reporterns irrfärder än den tungt diseldoftande staden med sin brokiga historia som kan uttydas i trånga gränder, pampiga parker och stora esplanader. Snörvel

Vi var där sommaren 2005 och såg Frank Zappa statyn, bakelseliknande rokokokyrkor, skrangliga spårvagnar, uteserveringar med perfekt spaningsläga och folkmordsmuseét i KGB:s gamla celler för oliktänkande. Snörvel.

Först blev jag sur men sedan insåg jag att Vilnius och Litauen kan fortsätta att vara vår respärla utan att bli nedsudlade av fulla, fula svenska turister. Gott så. Snörvel.


Lördagskvällen avslutas med Melodifestivalen från Jönköping. Deltävling ett av fyra. Proffsig tävling men vem kom på att Kristian Luuk skulle sjunga och dansa? Får vi rabatt på inbetalda lisenspengar för det tilltaget? Snörvel.

Kanske inte. Jag kommer fortsätta att titta eftersom jag är så totalsvag för glitter och glamour. Atchoooo.