Tre små steg

Så var det den årliga filmgalan eller filmbranschens firmafest mer känd som Guldbaggen. Storvinnare blev filmen Förortsungar som väl ska vara en uppdaterad nyinspelning av snyftmusikalen Rännstensungar.

Jag ska villigt erkänna att svensk film är inget som ses mycket på bio i den här familjen. Därför var både jag och Ruben ganska ovetande om de nominerade filmernas kvalitet. Så vitt vi visste kunde de vara både fisk och fågel. Vi kommenterade istället publikens sinne för galaklädsel. Något ingen behöver ha kompetens om för att kommentera.

Förutom Cecilia Frode i sin galanta utstyrsel och Björn Kjellman som var snyggt klädd (men håret, håret och dassig skäggstubb, förhelvete) var de flesta kanske korrekta men bomullstråkiga.

För att inte tala om galans storvinnare (manus/film/regissör) som såg ut som glada men förvirrade småskolefröknar (eller besannade mina fördomar om hur förskollärare klär sig). Det var klassiska klädfel som tre plagg var och ett kanske snyggt för sig men tillsammans en kalopsröra och att en bra BH gör underverk är något vissa hade glömt.

Nåja, vad fan är en bal på slottet mot att vara allvetande framför TV:n. Själv har jag varit på tre fester under en veckas tid vilket är ett nytt postgraviditetrekord för mig.

Även om två av festerna innebar att jag fick vara chaufför var den första festen den stora belöningen. Då var jag utan både Ruben och Alva. Därmed representerade jag bara mig själv vilket var väldigt eonlängesedan det hände.

Laurentia (som jag har ett gemensamt folkets bio förflutet med) hade med mig som dejt på Film i Skånes (fis) fest i Ystad. Vi åkte dit i Rubens bil under en lång och intressant diskussion om hur Oprah Winfrey skapade vår syn på homo americanus. Och insåg att vår syn på amerikaner därmed har brister och lider av grova generaliseringar. Men det gör den amerikanska utrikespolitiken också.

Väl framme bjöds vi på filmstudiovisning och fick besöka Wallanders lägenhet. Som innehöll whiskey, opera och en Mankellbok. Dessutom fanns där två hans Wegner stolar vilket ska visa på viss designerintresse hos kommisarien.

Middagen var lång, mystisk men god. Med min bordsgranne kom jag in i ett samtal om Taiwan som vi båda hade besökt. Jag i slutet på 80-talet medan han hade varit där förra året. Även andra som satt i vår närhet drogs in i konversationen. kanske för att väldigt få har varit där eller fanns där ett intresse att prata om något annat än film.

Vad vet jag? Inget mer än att det värkte i restarmen och att jag fick uppslag till ett antal filmer om Taiwan, barnvagnar och resor. Är det möjligen så att jag vill vara någon annan? Eller bara växa upp?

Festen innehöll kulturmänniskor jag kände från förr, filmen Göta Kanals producent (som hade kreativa filmideér om Öresundsbron) och ett filmquiz vår lilla grupp hade problem med. På vägen hem till Malmö blåste det friskt. Vinden tog ibland tag i bilen. Lite läskigt när yttre makter vill styra.

Nästa fest var 40-års-fest i Lund. Hela familjen inklusive Viggo var med. Jag satt mest i köket och filmskvallrade med Ingela eftersom hon också känner till Film i Skåne.

Alva hade hur roligt som helst i kökshallen med tomflaskor. Medan flertalet av gästerna satt i vardagsrummet för att äta god mat och dricka gott vin. Så där var det väldigt trångt särskilt med rörlig bebis som ska vara överallt.

Därför såg vi tyvärr inte mycket av festens födelsedagsbarn men, faktiskt, vi hade väldigt trevligt ändå. Även om det var förbannat svettigt att hitta en födelsedagspresent. Jag fick som förslag av Micke B. att köpa sprit men blev lite missmodig av det förslaget: är enda möjligheten till skönhet efter 40 att supa sig full? Eller botox?

Kanske inte. Vi verkar se yngre ut nu än förra generationer. Det kan vara en annorlunda inställning till livet som gör skillnaden. Eller att miljöförstöringen konserverar våra drag.

Den tredje festen var två kvarter ifrån oss. Ännu en blåsig lördagskväll som det var skitskönt att ha nära dit och hem. Den minsta festen av de tre och den enda där jag inte behövde köra bil hem ifrån. Där var supergod mat, supergott vin och supertrevliga gäster som alla charmades av Alva.

Hon blir inte rädd för nya människor utan älskar uppmärksamhet men kan även roa sig själv. Vilket gör henne till den ultimata partyprinsessan. Även om två dagars festande tog på krafterna och söndagen tillbringade hon sovandes i sängen tillsammans med en lätt snarkande Ruben.

Fast den stora, riktigt stora, nyheten är att Alva har tagit sina första tre små steg. Lite trevande men ack så glädjande för mig.