Familj, slott och apor

Jo så har det gott en tid sedan jag skrev här men det är den stundande julens fel. Bara jag är i närheten av något så simpelt som Triangelns köpcentrum kommer en kollosal trötthet över mig. Jag vill helt enkelt sova fram till trettondagen. Då förhoppningsvis har dessa underligtstora folkmassor försvunnit ut till förorten.

Tröttheten kan också vara en eftersläng av havandeskapsförgiftningen jag hade när Alva föddes. Enligt neurologen jag träffade på UMAS kunde sjukdomen göra att jag i framtiden blev lite tröttare än vanligt. Nu tror jag mest att det är den sista resten av havandeskapsförgiftningen för stora folkmassor gjorde mig förra julen trött som en nyligen maskslaktad oxe i år är det mer bara vetrinärbedövad oxe.

Nåja, för att få uppslag till familjestämning tittade jag på Coppolas Gudfadern, alla tre delarna. Och i de filmerna cirkulrar det mesta kring mannen och den näste manlige arvingen medan krinnorna är förpassade till köket. Förrutom vid fester då de får komma fram på dansgolvet. Hela familjestrukturen verkar ålderdomlig och otroligt omodern.

Familj är familj och affärer är affärer. För det mesta sammanstrålar de två världarna i filmen. Och avrättningar blir glamourösa i Gudfadern-triologin. För det är krimminella med känsla för heder, familjeära och traditioner. Allt i otroligt snyggt ljussatta bilder. De sysselsätter sig aldrig med samhällets baksidor som knark utan mer med gulliga hasardspel och indrivning av tjänster.

Men det var nog inte det här jag sökte. Stark familjesammanhållning kan bli kvävande. Dessutom är det bra att ha distans till hedersbegreppet. "Han skrattar åt mig" PANG, PANG, PANG. Nej, inte en lämplig lösning på julens diskussioner. Även om julen är lite väl övergullig i sitt nötknäckande och klämmiga "nu bryr vi oss om de utsatta, de ensamma och övriga samhällets olycksbarn" så behöver helgdagarna bara bli det du själv gör den till.

Därför åkte jag, Ruben, Alva, Maria och Robban till julbord på Svaneholms slott. Fantastiska miljöer med glögg redan på borggården. Två sittningar per kväll varav vi valde den tidigare vid sextontiden. Så där lagom om vi ville fortsätta kvällen med eftersittning hemma i Malmö.

Här hade vi valt vilka ville vara med och äta juligt smörgåsbord med. Vår egen utökade familj för kvällen, inte sammanbunden av blodsband utan vårt eget val. Förutsättningarna var de bästa men det var tyvärr inte maten. Det var inte uselt, sillen var bra och det småvarma också även om köttbullarna var massivt stora smaklösa bollar. Problemet var att inget var tillräckligt speciellt för att ge det där smakminnet som jag kan bära med mig och suga på.

Jag och Alva gick runt i den delen av slottet som stod öppet för matgäster. På varenda byrå och hylla stod rader med bröllopsfotografier från tacksamma bröllopspar. Nyförälskatgulligt leendes mot fotografen och för evigt lyckliga eller något sådant. Faktiskt, mitt i julbordsätandet kom ett brudpar med följe för att få äta middag i ett angränsande rum. Det är nog praktiskt med decemberbröllop. Inte en chans i helvete att det kan firas utomhus. Vädergudarna behöver inte vara på din sida eftersom det är skånsk vintersäsong.

Efteråt satt vi alla i vår lägenhet och däste. Fyrkantiga magar. Utom tantcharmaren som sov i Marias famn. Ruben var väl den som var mest på gång men jag hade mest lust med att ligga i sängen och titta på TV och sakta somna in. Den stackaren fick, efter att våra julbordsvänner gått hem, sitta själv med vin och datorspel. Vilket renderade honom ont-i-håret mörgonen därpå.

Men jag ville ta det väldigt lugnt eftersom det var dags för Pickwicks årliga quizfinal. Turboaporna hade även i år kvalificerat sig och var ett av sex lag. Dessutom fick jag vara med i år. En av de lyckliga fem i finallaget. Förra året var jag nyförlöst med 3 olika dropp inkopplade. Därför var jag otroligt spänd och fokuserad på uppgiften.

I vanliga fall är quizafton på onsdagar men en final som är mycket mer högtidlig och inte för vilket lag som helst hålls på en söndagsafton. Eftersom jag var den första bland aporna på plats vräkte jag vårt fiendelag åt sidan för att komma åt, i mitt tycke, det bästa bordet. Turboaporna hade vit skjorta på sig för att visa enhet, utom vår lagledare som bar svart, vi hade också knappar med apa på, barn och hundars leksaksapor dessutom bananer som tilltugg.

Fyra timmar senare och sex trötta lag som alla gjort sitt bästa stod det klart att General No Legs vann, blev fotograferade och fick dricka champagne. Men Turboapa var BEST IN SHOW och vi fick en check på 50 kr var. Dessutom en hedrande fjärde plats. Nästa år ska vi komma sämst trea.