Kungligt vemod

Min önskan är att få möjlighet till bloggning varje dag men verkligheten ser annorlunda ut. Det finns aspekter som konkurrans om datorn, alltför trött och bebis med underhållningsbehov. Sedan vill jag också fylla mina dagar med upplevelser som innebär mer action än att filosofera vid köksbordet. Jag vill ut i höstvädret för att känna mig fri.

Iallafall, fredagen började hos tandläkaren med mycket mindre bedövning än vid förra besöket. Denna gång kunde jag direkt efteråt ta en fika på Espresso House utan en ansiktshalva bedövad till slaganfallsstelhet. Belöningen blev en saffransskorpa, lagom sött och lagom gott, till capuccinon.

Sedan styrde jag barnvagnen till Spegeln för bebisbio som denna gången var:

Marie Antoinette
av Sofia Coppola

Eller som amerikanska Vogue skrev i septembernumret: The teen queen who rocked Versailles. En film som trots sitt överdåd av lyx, kläder och Manolo Blahnikskor i sin ton mest påminner om Coppolas debutfilm Virgin Suicides. Som biografpublik blir det ibland svårt att förstå karaktärernas motiv och handling. Istället blir jag likgiltig till dem och vill ha mer flärd, sex och glamour. Det känns som filmens skådespelare varandrar runt på duken som isolerade öar utan kontakt med någon annan.

Och det är kanske det regissören eftersträvar, att visa en spegling av att förlora sin plats i det större sammanhanget av vårt liv. För som kunglighet fick Marie Antoinette länma över borde sin kropp och själ till staten. Hennes främsta uppgift var att föda en arvinge till den franska tronen. Hennes make verkade mest vara tafatt låsteknikfreak och slutligen tog hon sig en svensk älskare som visste hur en kvinna skulle tillfredställas. Håhå jaja.

Den tomma livstillvaron fick den unga drottningen fylla med kläder, skor, fantastiska håruppsättningar och maskeradbaler. Även nu i modern tid kan du läsa på omslaget till tidningen "Elle LYX" om kungliga modeikoner. Så fortfarande när det gäller den yppersta modelyxen finns det en roll för kungliga prinsessor och drottningar. Även om filmstjärnor anses som glamourösare.

Filmen visar att även om de av kungligt blod smickrar sig av att tillhöra en utvald gemenskap förödmjukas de av den. Dock kan detta lindras av sagans skimmer som omger och isolerar dem från folket. Och nutida modehus som Chanel, Oscar de la Renta, Dior, Balenciaga och Rochas skapar klänningar inspirerade av Marie Antoinette. På så sätt fortsätter möjligheten att tjäna pengar på henne även när filmen slutat och ljuset i salongen tänts.

Drottningen är död, leve drottningen.

/ Vill bara säga att jag personligen, i själ och hjärta, är en humanistisk republikan.