Jaws

Jag visste att det var hör tid att ringa till min tandläkare när jag inte kunde dricka något kallt utan att kindtanden isade hysteriskt. Det var tre år sedan jag var där sist. Sådant straffar sig. Först den obligatoriska röntgen av tänder och förresten strålningen är mycket mindre nuförtiden och bilderna är digitala, men jag lämnas fortfarande själv i rummet. Till och med Alva rullade de ut.

Det var en mycket dålig nyhet och några bra. Först bra: karies är inget problem för mig och de flesta tänderna ser friska ut bara lite tandsten. Sedan mycket dåligt: mina kindtänder har djupa fickor med tandsten vilket innebär tandlossning. Kindtanden längst in på vänster sida går troligtvis inte att rädda utan blir snart utdragen. Förhoppningsvis går tanden bredvid att rädda dessutom ska de nog klara kindtänderna på min högersida.

Arghhhhhh.

Sedan tandhygienist, bedövning, lite bedövning till och borttagning av tandsten. Alva lekte med min nyckelknippa, själv såg jag efter en timmes tandläkarbesök ut som jag fått slaganfall på vänster kindhalva. Fast jag kunde göra en ganska fräck Elvisläpp med höger läppsida. Vilket jag annars inte kan. Alltid något.

Fortfarande bedövad gick jag ut i ösregnet vid Triangeln som råkar vara där tandläkaren har sin praktik. Faktum är att jag kan bli tandbehandlad och titta ut på bakgården där Bo Widerbergs film Kvarteret Korpen spelades in. En meter ut i ruskvädret och barnvagnshjulet gick av. Helt och hållet. Så jag fick trixa mig hem på tre hjul.

Väl hemma tittade jag på filmen Sylvia som handlar om Sylvia Plath och kanske inte det mest muntra. Ruben tyckte att jag skulle sett något med bröderna Marx men i min sinnesstämning gällde ju deppigare desto bättre.