Glamour och köttbullar

Vad underbart härligt skönt det var att komma hem efter en lång fredagspromenad. Vädret var, för första gången på en vecka, fantastiskt. Hög luft, sol och vindstilla. Men att gå från Möllevången ner till Spegeln och sedan vidare till Ica Maxi i Västra hamnen, eftersom de där hade billiga bananer, billig Rasker och billig köttfärs, blev jag trött i fötterna. Särskilt hemvägen kändes oändligt lång. Barnvagnen fick dessutom skevt bakhjul varje gång som jag svängde med vagnen. Till slut var det väldigt, väldigt trögt att köra med vagnhelvetet överhuvudtaget.

Fredagsförmiddag betyder babybio på Spegeln och idag visades:

A PRAIRIE HOME COMPANION
av Robert Altman

Först, innan jag skriver något om filmen, ska jag förklara vad babybio är för er som inte varit med om det. För att få se en film under denna vinjett måste man ha med sig en bebis och med rådande censurregler måste filmerna vara antingen barntillåten eller tillåten från 7 år. Vilket begränsar urvalet av filmer som kan visas för kombinationen förälder/bebis. Salongen har både dämpad belysning och lägre ljudnivå under dessa visningar och halvvägs in i filmen är det paus så att föräldrarna kan få fika, bebisarna mat och byte av blöjor som biografen sponsrar med. Nej, det står inte Spegeln stämplat i baken på småttingarna efter blöjbyte. Och det behöver inte vara tyst i salongen under filmvisningen.

Filmen "a prairie home companion" är 81-årige Robert Altmans senaste, kanske sista, film. Det handlar om ett radioprogram som direktsänds på lördagkvällar med familjeunderhållning i countrytappning à la 50-tal och som nu sannerligen sjunger på sista versen. Radiostationen har blivit uppköpt av att bolag i Texas som nu vill göra processen kort med denna gammelmodiga radioshows modell. Nya tider, nya lukrativa koncept för att sända radio. Tävlingar och tjutande ungdomar.

Garrison Keillor spelar huvudrollen och han i sin tur ledde en radioshow som hette "A prairie home companion" under 31 år tills den blev tagen ur tablån 1987. Och filmens styrka ligger i skådespelarnas prestationer. Idel kända namn, bortsett GK, som Meryl Streep, Lily Tomlin, John C. Reilly, Woody Harrelson, Lindsey Lohan och som ängel: Virginia Madsen. Detta är en film som understryker kraften hos de lantliga idealen. Där, om ingen tänker onda tankar, inget dåligt händer. Enkla människor med enkla familjevänliga nöjen och ideal. Filmen är skickligt gjord och för alla som tycker om hillbilly country, vilket alla bebisar verkar göra, så är detta klart sevärt.

Vardagsmorgnar betyder ett nytt avsnitt från Star Trek the original series som jag köpte alla delar av i somras på Sjöbo marknad. De flesta av oss har saker som ska göras för att den rätta sommarkänslan ska infinna sig. För Ruben är det ett besök på Sjöbo marknad för min egen del räcker det med bad i havet. Fast Falsterbo strand är bäst och mest sommar.

På torsdagkvällen var vi ute och körde bil. Vad jag saknar att ha bil eftersom min dog på långfredan utan att återuppstå igen. Jävla skit, den kunde väl levt ett år till? Efter föräldraledigheten skulle jag bli milömedveten och kollektiv. Men just nu hade friheten och oberoendet som en bil skänker varit underbart. Men egentligen kostar bilen mer än vad ägaren har nytta av den. När vi körde förbi Abisko i somras var bensinpriset 13,61 SEK. För helvete, bilen är inte värd vad det kostar att äga den. Och så kan det väl också bli mer miljötrevliga återvinningsbara drivmedel som kostar en tiondel av dagens blyfria bensin.

Så tack vare Rubens fortfarande levande röda Volvo som aldrig fått ett namn, min bil hette Marie-Louise Johnson, körde vi ut till IKEA. Ahh detta stora möbelvaruhus. Under många år förstog jag mig inte på Ikea utan såg det som ett hemskt tvång att åka ut dit. Som den sista möjligheten för inköp av billig lampa, matta och annat oumbärligt för vardagslivet. Sedan blev jag via en väninna introducerad till hur man för sig där. Du tar den ena avdelning efter den andra utan att hoppa över någon. Sök i varenda vrå, tänk utanför de givna ramarna - ett grytställ blir perfekt brevställ och glöm inte att fika. Ett verkligt måste om man ska orka med hela varuhuset och denna gången blev det köttbullar till mig och Ruben Alva fick nöja sig med en flaska baby plus. Inget hemskt kan hända på Ikea. Precis som på Tiffany's fast utan juveler.

Och alla dessa möten, denna gången träffade vi en av sjuksköterskerna från Neonatal som var där med man och jättebebis. Hon kom fortfarande ihåg Alva som är hälften så stor men dubbletså gammal som hennes son. Och när vi var färdiga med möbelvaruhuset och på väg ut träffade vi på Janicke från Sölvesborg. Eftersom de inte kan kvista över till Malmö närsomhelst för att handla pryttlar och möbler hade de med sig en släpvagn. Jag lovar, efter att ha sett allt de hade handlat på Ikea och de hade dessutom haft en liten tur på ILVA, den släpvagnen måste varit över dess lagliga gräns för lastning.