Rå vinter

Fy, fy, fy vad kallt det kan vara och ändå har inte termometern krupit under nollstrecket. Eftersom mörkret är kompakt i vinternatten har jag så smått tagit upp min gamla tradition med decemberfilm. En film om dagen hela december och fram till trettondagen. Min alldeles egna version av adventskalender.

Hittills har jag sett "Vampyrernas natt" av Roman Polanski, "Brazil" av Terry Gilliam, "Närkontakt av tredje graden" av Stephen Spielberg, "Casablanca" av Michael Curtiz och "I huvudet på John Malkovich" av Spike Jonez. Jag har inte hunnit med att se en film per dag eftersom vissa dagar finns det ingen ork till det. Men när allt stämmer så är det fantastiskt att kura ihop framför TV:n och se på en decemberfavorit i repris.

Filmerna har inget speciellt med julen att göra utan kan vara ett uttryck som passar bra med stundande högtid, här tänker jag på "Fight Club" av David Fincher, eller bara innehålla väldigt mycket med snö, en bristvara i Malmö. Dessa filmer är för mig en möjlighet att få återse gamla bekanta. Som Kalle Anka på julafton fast mer.

När Ruben fyllde år i november fick han av mig boken "1000 places to see before you die" för att veta vad som krävs innan han kan få bli gammal och dö. Själv har jag sett 47 ställen och har 953 kvar. Det har blivit en inflation i vad du ska se och göra "before you die". I närmaste bokhandel finns böcker om vilka skivor, böcker, konstverk och jag vet inte vad som ska hinnas med innan döden kommer.

Nu inser jag att det här är bläddervänliga böcker som är fantastiska presenter att ge bort. Men mängden gör att jag funderar om ändå inte döden kommer som en befriare från upplevelseångesten. Jag vill inte bli lockad till att tro på vad jag måste hinna med för att leva ett lyckat liv. Det för många listor och för lite vett.

Idag var Alva för första gången på McDonalds. Det var inte meningen alls men vi var hungriga, gnälliga och i Ystad. Så i brist på bättre vetande hamnade vi på denna imperialistiska hamburgerkedja. Jag var också av den bestämda åsikt att det inte skulle bli en vana och EN gång om året kan jag stå ut med ett besök där. Men inte mer. Ruben har tyvärr en tendens att känna stark dragningskraft till hamburgersyltor. Det är något som jag defenitivt inte delar med honom.

Och det beror på att jag blir olycklig av fet och flottig mat. I New York har myndigheterna bestämt att alla matställen ska ta bort transfetter, alltså inga fler pommes som ligger länge och friteras. Detta är inte av hälsoskäl utan för matsäkerheten ska bli bättre. Struntdetsamma bra och sund mat gör iallafall mig lycklig.

Vi hamnade i Ystad för vi var och tittade på eventuellt sommarhus på sydkusten. Och läget var fint, nära både till badstrand och busshållplats dessutom ingen hårt trafikerad väg i närheten. Huset var en vitkalkad skånelänga i renoveringsbehov men med möjligheter till att skapa något eget. Problemet var grannhuset som låg väldigt, väldigt supernära.

Och ska vi köpa något hus på landet ska det vara insynskyddat från grannar. Jag vill ha fest på sommaren utan klagomål eller hämdparty från huset bredvid. Det ska vara som i Ulf Lundells "Öppna Landskap". Precis sådär svenskt lagom. Så det är bara att leta vidare vi kommer att veta vad som är vårt hus när vi ser det.

I Ystad blåste det råa och kalla vindar från havet. Och på torget sjöng de Disneyfigurernas julsånger.