Musikens kraft

Dagens höjpunkt med bebisen var undervattensfotoporträtt på babysimmet. Först bebisen med simlärare som håller lillan på något fantastiskt magiskt sätt så det ser ut som hon svävar fritt. Sedan tillbaka till den hårda verkligheten med en bild på mor och dotter tillsammans stirrandes vilt under vattnet på fotografen.

För min del var det förbannat läskigt eftersom världen var helt suddig när jag kom upp till ytan. - Är dina linser kvar? frågade fotografen som hade lovat att det inte var några problem med linsdykning. - Ääeeh, jag vet inte, kanske. Det kändes som kontaktlinserna var kvar men världen var fortfarande mycket gausisk oskärpa. Jag blundade hårt och när ögonen öppnades var synen skarp på vänster öga. Fotografen var nu märkbart nervös. Blunda hårt igen och halleluja, synen hade återvänt på båda ögonen. Nästa vecka kommer bilderna.

Förutom simning så är Alvas höjdpunkt musikenstunden på öppna förskolan. Hon ska alltid sitta längst fram med ett rytmägg ivrigt digga låtarna som hon hör flera gånger i veckan. Eller dyker Alva in i publikhavet för att vinna ännu ett ägg. Yeah.

I fredags var jag på Mejeriet i Lund för att se Gogol Bordello och Danko Jones. Dessutom var det två band vars nmna jag inte kommer ihåg. Men vad som slog mig var att oberoende ålder uppträder vi relativt lika på konserter. Vi vill tränga oss fram till scenkanten och hoppa eller stå längre bak och lungt lyssna, kanske stampa lite diskret med ena foten.

Sedan finns det skillnader i alkoholintag. Medan småttingarna på öppna förskolan verkar vara odrogade kan inte detsamma sägas om de stora på Mejeriet. Jag kunde överblicka lokalen och människorna bra eftersom jag var kvällens chaufför. Det enda säkra sättet att komma hem från Lund är nämligen med bil.


Visst var det lite synd om den sympatiske sverigevännen Danko Jones som äntrade scenen sist för kvällen. Publikhavet var betydligt vingligare än tidigare på kvällen, golvet ölblött och många blickar simmiga. Visst, det är rock'n roll, men inte fan verkar det så glamouröst att spela för en publik som håller på att degenerera till apstadiet. Alla rockers gråter säkert hela vägen till banken.

Lisa & Karin på öppna förskolan har gett ut en cd med sina och andras sånger. Skivan är otroligt populär hos föräldrar, som inser att den kan göra en ledsen småtting glad, och hos bebisarna. Det är hittills ingen som lagt ut den på eller Youtube. Det är annars en situation som de flesta rockers är insatta i. Skivbranschens intäkter minskar och nyinvesteringar likaså. Varför ha en studio med bästa möjliga ljud när låten ska spelas i en liten mp3-spelare?

Musiken har en lockelse för de flesta oberoende av ålder, bakgrund och smak. Formerna för hur musiken gör sig bäst kommer att ändras prcis som den alltid gjort. Tekniken har varit drivande men i framtiden kan det vara upplevelsen.