Alva - 1 år

Tänka sig, det har nu gått ett år sedan Alva kom. Hon kom visserligen två månader förtidigt och fick dessutom vänta två dagar innan hon fick träffade mig och jag fick se henne men allt gick bra ändå.

Jag har den senaste tiden tänkt mycket på tiden kring hennes födelse. Själva förlossningen påminde mest om en ungdomsfylla; först yrsel, sedan avtuppning och när jag till slut vaknade upp var allt över.

Förlossningsläkaren i Lund var av den kaxigare typen med uttryck som: De som har havandeskapförgiftning och som man bryr sig om händer det aldrig något med. Om det inte hade varit för min ljuskänslighet och sprängande huvudverk hade han fått veta vad jag tyckte om att vara i Lund jämfört med min säng hemma och fjärrkontroll till TV:n. När jag läser min förlossningsjournal och läser om mina krampanfall i "doktorns närvaro" sprider sig ett leende över läpparna. Rätt åt honom, va, trodde han att jag var en simpel hypokondriker med stort behov av uppmärksamhet? Va?

Så lilla Alva kom till världen utan att någon av föräldrarna var närvarande eftersom jag var sövd och Ruben satt i en taxi från Köpenhamn. Men vi har varit desto mer närvarande efteråt. Och exakt en månad efter födslen fick hon komma hem till Möllevången. Till två smått nervösa föräldrar och en förorättad katt.

Och nu, vid ett års ålder hon tagit en självklar plats i våra liv och är dessutom väldigt livlig av sig. Jag är helt slut efter att jagat runt med henne på öppna förskolan idag. Detta lilla knyte som vägde 1,218 kilo och var 40 cm lång väger nu nästan 7 kilo och är nästan 70 cm lång.

Mycket har vi hunnit med under detta år. Vi är varje vecka på babysim, babybio och öppna förskolan. I somras var jag, Ruben och Alva på bilsemester ända upp till Riksgränsen och hem igen. För att inte tala om alla dessa långa barnvagnsprommenader genom Malmö.

Livet förrändras när jag fick barn men i grund och botten är det samma Bodil som för ett år sedan. Det är bara det att jag får uppleva helt nya sidor av mig själv. Det finns delar inom mig som jag säkert har gemensamt med andra nymammor men som för mig var helt okända. Jag har aldrig varit den moderliga typen men ändå, eller kanske just därför, har jag funnit min egen mammaroll som jag är bekväm med. Nej, nu vill Alva att jag gör något annat än att sitta och skriva.