Nytt år

Vid midnatt på nyårsaftonen satt vi alla tre i sovrummet och tittade på det ljudliga fyrverkeriet. Bang, boom, schviii och poff. Den mörka vinterhimmeln blev färgrik av alla fyrverkeristjärnorna som förkunnade att ett år hade gått till ända och ett nytt började.

Alva, som håller på att bli en hjärtlig charmerande partyprinsessa, somnade otroligt nog lite efter åtta på kvällen. Efter middagen som för Alvas del bestod av babymat på burk medan jag och Ruben njöt av grillad oxfilé med tillhörande rödvinssås. Bara ett kort ögonblick efter måltiden blev det lilla flickbarnet trött och vi, föräldrarna, var rörande överens om att hon skulle nattas.

Och miraklernas, mirakel: hon somnade på studs. Bara så där. Äntligen kunde jag och Ruben göra nyårsaftonens höjdpunkt: årsgenomgången. Vi börjar som vanligt med januari och försöker sedan beta av året kronoligiskt. Detta innebär också bildvisning av årets familjefotografier och en stor dos nostalgi. Dessutom brukar jag alltid börja sakna sommaren med varma bad och ljusa nätter.

Nåja en stund senare, mitt i det värsta nostalgiträsket, vaknar Alva igen och vill inte somna om. Därför satt hon mellan mig och Ruben på sängen vid tolvslaget. Därefter gick resten av kvällen åt till att natta Alva. Till slut fick vi ta till en metod som vi använder enbart vi nödfall; hon blev nedstoppad mellan oss för att sedan, vid djupsömn, bli överflyttad till spjälsängen.

Nyårsdagen var grå, regnig och stormvarning var utfärdad. Som gjord för att ligga i soffan och titta på TV. Maratonsession med "Ugly Betty" som jag faktiskt inte sett innan. Jag hade större intresse och möjlighet att följa TV-serier innan Alva kom. Livet är inte riktigt lika spontant med bebis. Nu är det mer om jag orkar eller inte orkar titta på TV om kvällarna. Inte vad som visas på burken. Orken mer än intresset styr mitt TV-tittande.

Om "Ugly Betty" tyckte jag väl att den hade sina kvaliteer men Betty är alldeles för präktig för min smak och varför måste det alltid finnas med ett problematiskt far/son-förhållande. Är det obligatoriskt för att serier ska få finansiering i USA? Jag börjar bli väldigt kräkmätt på temat med en son som känner sig otillräcklig/osynlig inför sin far. Nästan på enda gången mor/dotter temat visas är när modern arbetar/gör karriär utanför hemmet och dottern känner sig bortglömd/ensam. Amerikanska serier ska nog ses i logom doser.

Nåja, första prommenaden för året gick dagen därpå till Ribban och fiket på Kallis. Alva fick lunch, jag fick fika och vi delade på en banan. Jäklar vad jag tycker om att fika ute vid havet. Dricka en kopp kaffe utan att bry sig om att den är halvblaskig och läsa medtagen bok. Dessutom finns det människor att titta på så Alva har något att göra när jag äntligen får lite läsro. Sedan till våren sitter människorna ute i solen och skyddade från vinden insvepta i filtar medan de filosoferar över ett glas rött.

Annars verkar våren vara orosväckande mycket på väg med buskar som storknoppas och fåglar som kvittrar pilskt. Och det är inte tid för det ännu. Förra året vid den här tiden vräkte snön ner nu är det bara regn och återigen regn dessutom är det varmare de flesta dagarna än vad det var i Åre i somras som hade 7,2 grader.

På kvällen gick hela familjen in till Folkets Parks Vinterland där det fanns människor i dräkter som föreställde pingviner, isbjörnar, snöänglar och något mer som jag inte blev riktigt klok på vad det skulle föreställa. Hela parken var upplysk som Las Vegas och jag finner ett stort nöje av folkvimlet som strosar runt, spelar på chokladhjulet eller åker karusell. Tänk att detta utomhusnöje kan användas året runt. Och att de under en veckas tid skapar illusionen av vinter.