Smakar bröllop?

Det hela började med att jag såg annons om bröllopsmässan eller rättare sagt: det började med inbjudan till Lindas och Thomas' bröllop i sommar.

- Ruuuuuben, det här betyder att båda mina brorsdöttrar kommer att vara gifta innan mig. Varför har du inte friat?
- Men vi har barn, det har inte dom.
- Ja, tur det. För jag hade fan inte klarat av att bli gammelfaster innan jag fått egna kottar. Varför har du inte friat?
- Älskling vi ska ju gifta oss i Las Vegas. Det har vi lovat.
- Precis som om vi någonsin skulle komma dit nu när vi inte bara måste hitta kattvakt utan även barnvakt. För att inte tala om allt det praktiska som ska fixas. Nä, vi skulle gift oss i Kiruna när vi var där uppe. Robban och Maria kunde varit bröllopsvittnen. Så istället för eget bröllop ska vi gå på bröllopsmässa med vår oäkting.

Och så lät ungefär motivering till varför vi skulle, en kall och blåsig februarisöndag, gå på Slagthuset i Malmö för en bröllopsmässa.

Eftersom det är minimalt med parkeringar kring centralstationsområdet beslöt vi oss för att gå ner dit. Hela vägen från Möllevången, en sträcka på mer än två kilometer, kanske.

Jag, Ruben, Alva väl nedstoppad i vagnen och Viggo började gå mot Stadshuset där vi skulle möta Laurentia. Kvarteret innan kom Ruben på att han hade glömt Sydsvenskans stjärnkort som gav rabatt på inträdet så han fick vända om hem igen.


I makligt tempo vandrade vi med Laurentia till Stortorget där vi fick sällskap av hennes dotter Tekla. Sedan kom Ruben ifatt oss på stationen där vi bläddrade i tidningar och han vinkade av Viggo som skulle hem till Hjärup.

När vi slutligen kom fram till Slagthuset och skulle gå in visade det sig att kortet inte gällde. Detta trots alla annonser med "Smak av bröllopmässa"-rabatter som vi hade sett i Sydsvenskan.

Men va fan. Nu var vi där. In på mässan och svepte gratisglaset bubbel och beslöt oss att äta smakprov, som mest bestod av godis, för inträdesbeloppet.

Vi nådde kanske inte vårt mål men vi fick provsitta en limousin som var en egen värld med barskåp. Dessutom fick vi tillräckligt med flyers för en egen pappersinsamling som skulle göra scoutrörelsen avundsjuk.

Mässan bestod av fotografer, försäljare och uthyrare av högtidskläder, juvelerare och matfixare. Publiken var mycket par, några med barnvagn och alla vandrade runt, runt tills de blev trötta i benen.


Populärast var modevisning. Människor trängdes för att få en skymt av den senaste brudklänningstrenden. Vilket verkade bestå av bara axlar. Kan vara problem för blivande rodnande brudar eftersom bara den minsta del hud som putar ut över dekoltaget får damen ifråga att se smällfet ut. Dessutom är det svårt att få en snygg byst.

Men, men vi gifter väl oss bara en gång åtminstone med en och samma partner. De flesta av oss iallafall. Bröllopsmässan var nog inget för mig. Kändes mer hysterisk än inspirerande.

Väl hemma igen hade vi hämtmat från restaurang Asien. Mycket gott, mycket värmande och mycket mer prisvärt än en mässa på Slagthuset.