Be my Valentine?

Jag vet att "Alla hjärtans dag" var igår men då var det quiz på Pickwick. Och troligen består Turboapalaget av kärlekslösa eller oromantiska stackare. För vi var nästan fullt lag på ett halvtomt Pickwick. Ojdå. Det kanske skulle varit levandeljusmiddag men vanan är svår att bearbeta.

Turboapa gjorde en hyfsad insats. Vi fick +20 poäng, en check till bordet och slog fiendelaget (vars namn jag inte tänker säga). Vi saknade bara en vinst. Det får bli romantisk middag med Ruben en annan gång.


Iallafall förra veckan var jag och Alva på bebisbio. Där såg vi:

Half Nelson

av Ryan Fleck en film som redan fått många priser och blivit Oscarsnominerad för bästa manliga huvudroll.

Efter inspirationsfilmen "Dead poets society" är det svårt att beskriva en kompetent men kontroversiell lärare utan att tankarna börja fladdra iväg till Robin Williams. Och Robin Williams gör mig alltid trött, dessutom kräkfärdig.

Därför, glöm den filmen och istället koncentrera oss på "Half Nelson" en indiefilm med många opretentiösa kvaliteter.


"Half Nelson" handlar om hur Dan Dunne (Ryan Gosling), en historielärare i Brooklyn försöker lära sina elever att förstå historia och inte bara komma ihåg till nästa prov. Hans sätt att närma sig ämnet är något udda och inte uppskattat av skolledningen men väl av eleverna.

Även publiken får del av nutida (eller 1900-tals) amerikansk historia genom att eleverna föreläser rakt in i kameran. Efter skolan tränar han klassen i basket och därefter i all desillusionism över det sönderbrytande samhället tar han sig en pipa crack.
Faktum är att han är som Stålmannen: två olika personer. På dagarna lärare, på kvällarna destruktiv knarkare.

Efter en pipa crack i tösernas omklädningsrum upptäcker en av hans elever, Drey (Shareeka Epps) honom utslagen och det i sin tur blir början till en ovanlig vänskap.

Filmen har flera infallsvinklar som främlingskap, då varken Dan eller Drey vet vilken väg de ska välja. Dan vars eldsjäl håller på att slockna och Drey som står i valet mellan hårt arbete för att få en bättre tillvaro eller ta en genväg genom krimminalitet.

Bilden är kornigt bruntonad och karaktärerna står ofta mot en oskarp bakgrund. Som blir ett sätt att visa deras isolering och ensamhet. Mot världen och sig själva.

Det finns inga snuttiga lösningar i filmen utan precis som i verkliga livet är sanningen subjektiv.

För det finns inga självklara sanningar. Utan det är du som bestämmer vilken sanning som passar dig.

*Halvnelson är ett brottargrepp. När den gamle goe brottaren Frank Andersson vann VM-guld 1977 avgjorde han finalen med en halvnelson.


OK. Vi var lite förromantiska i lördags då vi hade en lång promenad i Snogeholmskogen. Solen lyste och marken var ishal. Ja, jag halkade och slog hårt i baken.

Det mest fantastiska är att vi mötte inte mer än ett par i skogen. Inte riktigt som i skogen kring Torup. Där är det laddat med människor, hundar och barn.

Och tystnaden är fantastisk att få uppleva, särskilt förr oss som bor på helghektiska Möllan