Promenader och vårsjuk

Mitt mål är att få skriva något på bloggen varje dag. I verkligheten blir det två till tre gånger i veckan. Varför? Det kommer så mycket i mellan. Som Alva. Hon vill helst vara under datorbordet när jag skriver eller försöker hon komma åt tangentbordet (där escape-knappen blivit en favorit) men allra, allra helst vill hon sitta i mitt knä med huvudet mot min axel. Inte en enkel position att arbeta i.

Därför försöker jag skriva på kvällarna när alla, utom möjligtvis Asta, har gått och lagt sig. Fast då börjar mina ögonlock bli tunga och mina tankar tröga. Kontentan blir att det kan vara svårt ibland att räcka till för både familj och sig själv. Tur för mig att Turboapa finns, där är jag bara Bodil - en i laget.

Nåja, har jag tur är Ruben hemma och jag kan stänga dörren om mig. Eller får jag försöka öka min simultankapacitet. Se där: ett framtida projekt.


Det har stått i tidningen så det är väl sant. Våren är här. Med tanke på det myckna regnandet och blygråa himlar ställer jag mig lite tvekande till detta vetenskapliga bevisade tillståndet. Men tydligen finns det ingen återvändo, vädret är tillräckligt varmt (?) och fåglarna hysteriskt pilska.

Och visst har det varit sol. Och visst har det varit vår i luften då vinden känns varmare och stegen blir lättare som om vintertyngden fallit av axlarna. Tyvärr så måste jag fortfarande ha vinterjacka och handskar på mig för att inte frysa. Det i sin tur är inte bra för mina vårkänslor.

Nej, nej, nej. Jag vill ha värme, snygga vårklänningar och uteaktiviteter utan stelfrusna fingertoppar. Nu. Inte i juni.

Annars blir det, som vanligt, barnvagnspromenader. Vi har som mål i mars månad att försöka hinna med alla utställningar på Fotobiennalen i Skåne.


Jag och Alva började i lördags på galleri Format och tittade på Torbjörn Anderssons utställning "Kroppar". Träffade non-stop på kulturmänniskor som jag arbetat ihop med på Folkfesten, Panora och Buff. Ett vandrande galleri över min tid inom kulturbranschen.

Fördelen med vernissage är annars gratis tilltugg och vin. En av mina väninnor var en gång på en vernissage som hölls i Sydkrafts (numera heter de Eon) regi med aldrig sinande vinglas. Hon gjorde sitt bästa för att dricka tillräckligt mycket som den senaste elräkningen var på. Tur att det inte var nu och att jag var där. För vår senaste elräkning var på artonhundra.

Sedan på söndagen ringde jag Laurentia och vi hann med fyra olika utställningar. Allt från Christer Strömholm på galleri Final på Helmfeltsgatan vid filmstatyn (som har felaktigt antal ruter), ner till Form/Design Center med en utställning på varje våning vidare till galleri Rostrum nere vid kanalen för att avsluta i Stapelbädden nere i Västra Hamnen där vår fd granne Johan var en av utställarna.


Laurentia ville fortsätta till Titanic men där sa jag stopp och snörvel. Det är en vanlig vårförkylning jag har men den tar ändå på mina krafter. Vi fick ändå en rejäl promenad hemåt och spanade på gula bilar. Yellow car spotting - den nya vårsporten.

Och vi gick genom den skymmande staden och pratade om hur mycket vi ville bli bjudna på restaurang, hångel i buskarna och melodifestivalen. Allt och lite till pratade vi om medan mina fingertoppar började förlora känseln.


Vi försökte också reda ut om det fanns någon skillnad mellan biodynamiskt och ekologiskt odlade grönsaker. Det enda vi kunde enas om i den frågan var att förut pratades det mer om biodynamiska grönsaker medan nuförtiden verkar allt vara ekologiskt och KRAVmärkt.

Och om vi köper varor med klistermärken som har blivit ditsatta för att varan är miljövänlig eller/och rättvist tillverkat, har vi då främst bidragit till en bättre värld eller bara blivit en människa med bättre samvete, ett köpt samvete?

Hmm. Där har jag något att fundera över tills nästa gång.