Vattenlekar

Vi har alla våra lekar med vatten. Både symboliska och verkliga. Tillsammans leker jag och Alva varje onsdag på babysim. Ibland är det roligt, ibland är det mest tårar.

Senast var det mest skratt och kålsupar. Precis som livet: du får ta det goda med det onda. Som Lars von Trier så fint uttryckte det i "Riget".

För många, många och väldigt många år sedan simmade jag för KSLS (Kristianstad Sim- och Livräddningssällskap). Där försökte de lära oss att vara vän med vattnet. Att med kroppen förstå hur vattnet virvlar och med armarna finna den snabbaste vägen framåt eller bakåt beroende på simsätt.

Och möjligen skulle det vara på ett lekfullt sätt. Även om jag aldrig fann det lekfulla med tre stenhårda pass i veckan. Fascistiskt vad det kanske eftersom vi skulle bli den nya eliten.


När jag blev allergisk mot klorvatten fick jag det perfekta alibit för att sluta. Tyvärr kunde jag inte de närmaste tjugo åren därefter besöka en simbassäng utan att mina ögon började rinna.

Men det var inte roligt utan verkade mer som vi skulle bli de nya simsoldaterna i det svenska landslaget. Även om väldigt få kunde vara de utvalda.

Som "The Matrix" vars tagline var "In a world of 1s and 0s...are you a zero, or The One?", ojsan. Det visade sig bli ännu en triologi för mycket.

Börjar bra med första filmen och sedan går det bara utför. Det eviga exemplet på hybris som sedan blir klassikern "tagit för mycket vatten över huvudet".


Ändå börjar allt liv i vatten. När jag var gravid, mot slutet, var det tre positiva saker mitt i allt preeklampsielände: att bebisen hade bra med fostervatten, att bebisen hade bra rörelsemönster och var propotionerligt liten.

Hur underligt det låter fick den utsagan mig att må lite bättre; att jag inte hade misslyckats med hela graviditetsstadiet.


Men allt gick bra, till slut. Vattenlekar är något som annars mest nuförtiden görs på sommaren. Först är det premiärdopp som består att att springa ut i vattnet, dopp ner och reptilsnabbt upp. Till badlakan och värme.

Därefter börjar, med solens värmande strålar, min badsässong. Företrädesvis i Falsterbo. Jag brukar dyka och se hur långt det går att simma under vattnet eller hur många kullerbyttor som går att göra i rad.


Bäst tycker jag om att simma och se hur pass bra mitt nagellack matchar det turkosblå vattnet. Fåfängesim, javisst men en rolig vattenlek.

Alvas vattenlek går ut på att plaska med händerna i Astas vattenskål. Därefter tar hon kattens helfoder och lägger ner det i vattnet bara för att se hur det blir upplöst. Vi har alla våra små vattennöjen.

Och den här är för er som undrar vad vi gör på babysim.