Mörkret skingras

Vad är frihet? En fråga med lika många svar som människor på jorden. Det här med frihet är subjektivt, du bestämmer för vad, när och var det är för dig.

Just nu är det för mig att få smita iväg på bio. Att få bli förförd eller upprörd av levande bilder i mörkret. Att få en stund för mig själv.

Jag googlade ordet frihet och fick 1 970 000 träffar med SSU som toppade sökningen. Ett populärt ord som enligt wikipedia, den fria encyklopedin kan:

Definieras "negativt" (frihet från) som avsaknad av begränsningar och förtryck eller "positivt" (frihet till) som möjligheten till självdefinition och att utveckla och uttrycka existentiella eller andliga ståndpunkter (rättigheter).

Med den definitionen blir min frihetsutövning något jag söker för att komma ifrån; i det här fallet, familjen. Nåja, jag har ändå svårt att hitta min plats i latte-mamma-modellen därför är det skönt att bara få vara Bodil. Om än bara för någon timme i biomörkret.


Eller, för all del, i pubmörket på onsdagsquizen. Där gör jag nästan varje vecka ett pit stop för att gymnastisera TP-kunskaperna och i all enkelhet njuta av en öl.

Sedan skulle jag i vardagen vilja ha frihet från cyklister med mp3-spelare som gör att de varken hör, ser eller kan kommunicera. Å andra sidan får jag vid dessa möten i trafiken utöva min frihet till att visa fingret.

En större frihetskänsla är att våga stå upp för det jag tror på, att visa civilkurage, att blotta sitt inre. Sin längtan.

Det är så jävla svårt att vara modig. Göra något jag är skitskraj att ens formulera tanken om. Typ. "To boldly go where no man has gone before, som de säger i Star Trek. Men att våga ger frihet. Försök så får du uppleva det.

I Lars von Triers film "Idioterna", försöker några människor träda över gränsen för frihet genom att spela mentalt handikappade. På så sätt släpper alla samhällets förväntningar på dem om att vara närande samhällsmedborgare och de finner frid i sin inre idiot.


Praktiskt för dem men inte utvecklande för samhällets sociala samspel. Och där kommer den sura bismaken. För jag vill ha min ensamvargsfrihet men samtidigt få mina sociala behov tillfredställda.

Del av folkmassan men samtidigt unik. Ibland bara unik och fantastisk men kanske lite missförstådd. För även ett minimalt martyrskap ger frihet. Om inget annat så från ansvar.

Omständigheter som jag inte rår över. Som att min mage inte är platt längre. Den har väl aldrig varit supertränadplatt. Men med nuvarande bullighet begränsar jag min rörelsefrihet på stranden.

Nej, fåfängan är större än visheten. Fördomar sitter djupare än vad jag vill. Mitt mål blir att i framtiden tänka fria tankar utan restriktioner.

Och nu börjar ljuset komma, på morgonen och på kvällen.