Lantlig konst

Så var det påsk, igen. Och som det brukar inledde jag och Ruben och Alva helgen med konstrunda på Österlen. Förra året, på långfredagen, bröt vi traditionen och då dog min bil. Den återuppstod aldrig.

Eftersom vi inte ville riskera vår kvarvarande bil höll vi fast vid den ursprungliga traditionen som är ungefär så här: Tomelilla konsthall, Smedstorp för konst, Gärsnäs för möbler, picknick i Månstorp, snurra runt lite i Kivik för att avsluta i Hammenhög hos glasblåsare Jonas Larsen och skvallra lite med honom. Vi har nämligen gemensamma bekanta. I Malmö.

Och jag tror många från Malmö är ute på Österlenvägarna under påskhelgen. Åtminstone bilarna verkar vara därifrån. Iallafall, det är trångt på vägarna en trängsel som även omfattar väggrenarna eftersom de blir parkeringsplatser i brist på riktiga.

Detta hindrar inte oss från att ännu ett år ge oss ut på den något hånade konstrundan.
- Jasåååå ska ni det i Påsk, ja, se det var många år sen vi gjorde det. Ska fan orka med trängsel och hötorgskonsten. Det är kommentarer vi brukar få från mindre välmenade bekanta.


I år började vi traditionsenligt i Tomellia Konsthall där konsten var godkänd men i källaren fanns det riktigt spännande: bibliotekets utförsäljning av väl använda böcker. Tre för tio kronor. Som hittat och det bästa konstfyndet. Glada och litterärt upprymda åkte vi till Gärsnäs för eventuellt möbelfynd.

För det ska ni veta att vi har gjort förr. Faktiskt för tre år sedan köpte Ruben ett bord som är vitt med mörkbrun kant och ser ut som det är en stor eliptiskt svävande skiva för tvåtusenfemhundra kronor. På Miljögården i Lund kostade samma bord tiotusen kronor. Ett superduperfynd. Men ingen sådan tur i år.

Det blir också lite svårare med geografin när vi väl trängt in i Österlen. Mycket småvägar som leder till okända destinationer som inte verkar stå utsatta på kartan. Det kan också vara charmen; att köra för att se var vi slutligen hamnar och stanna till där det finns något att uppleva.

I år hade vi ett specialuppdrag: titta på eventuella sommarhus. För det blir så när vi ska upptäcka vårt ultimata lantställe: vi får se delar av Skåne som var okänt för oss. Och de två husen kan sammanfattas med fantastiska stora spring. och festvänliga tomter men med lite småtrista hus. Tja, bättre tur nästa gång. Troligtvis blir det många tittar men färre budgivningar, som är skitläskiga.


När jag tänker närmare på det är hus också skitläskiga. De behöver underhållas, putsas på, piffas till och sedan går något skitdyrt i sönder. Sedan kan det också vara en underskön tillflyktsort från staden där vänner kan mötas och grillpartyn hållas. Husinnehav är ett tveeggat svärd.

Efter hustitt blev vi väldigt traditionella med picknick i Månstorp med vidunderlig utsikt. Jag tyckte vi kunde köpa den biten land och bygga hus där men Ruben var mycket tveksam till den idén. Och som traditionen är fortsatte vi till fotografen Peo Eriksson och såg på hans fotografier från Formel 1 tävlingar på 50-,60- och 70talet.

Jag blir alltid lite nostalgisk av bilder på Ronnie Petersson och Jackie Stewart. Hmmm var det snyggare eller fulare förr? Bilderna från Monaco GP innehåller ett fartskimmer från förr när män var racerfantomer och kvinnor tidtagare. Alva kanske ska bli racerförare? Och Ruben tidtagare och jag manager?

Vindarna började tillta och på Österlen finns det inget som hindrar. Det är ganska lätt att bli sönderblåst. Därför åkte vi mot den sista anhalten som var Jonas Larsens glashytta. Och jisses vad han var populär. Tanterna, för det är mest tanter som handlar, vällde in och ut med nyinköpt glas eller vas i handen. Väldigt fint är glasarbete iallafall.

Väl hemma kryper jag ner i sängen med en god bok för att värma min frusna kropp och själ.


Jag har nu lanserat idén till Laurentia att vi ska delta i succeserien "the Amazing Race" om det någonsin börjar produceras i Sverige. Programmet går ut på att par, det kan vara kollegor, syskon, grannar eller gifta par försöker med hjälp av ledtrådar ta sig runt jordklotet. På riktigt, inget hittpå utan de får pengar som ska räcka för färden sedan gäller det att vara smart, läsa kartan rätt och ha tur. Dessutom bör deltarna inte vara äckelmagade elller rädda för utmaningar. Först i mål vinner 1 miljon dollar.

Laurentia tyckte pengadelen lät intressant får se vad hon tycker om bungy jumping. Men det är mycket som kan åstadkommas med rätt pengamotivering.