Hyllie, tur och retur

Det är intressant hur en promenad med början från samma plats kan sluta så annorlunda. För en tid sedan gick jag genom grönområdet i Pildamsparken för att hamna i Slottsstaden.

Denna gången valde jag att gå ut från parken mot stadionområdet och hamnade i Hyllie. Eller gränsen mellan staden och leråkern.

Samma utgångspunkt men helt skilda mål. Även om jag denna gången också verkade förvirrad över var jag egentligen var i Malmögeografin. Helt nya områden för mig men ändå väldigt spännande. Det är lätt att gå på irrfärder i sin hemstad. Precis som livet: du vet aldrig var du hamnar.

Och när jag gick där på okända gångstigar kom tankarna, som den där middagen vi hade och diskussionen om ombytliga konsumenter. De traditionella mönstren bryts upp: för tidningsprenumeranter som byter till gratistidning, för klädsnobben som byter till HM och för medborgarna, de som röstar, som byter parti vid varje val.


Ingenting är säkert längre, allt går att ifrågasätta. På så sätt blir allt sant samtidigt som allt kan bli osant. Inga mer definitiva sanningar och framtiden blir ett oskrivet blad som bara spåtanter kan sia om.

- Oj, titta Alva, en övergiven lekplats. Jag gör ännu ett försök att få flickan tycka om gungor. Ack nej. Uä uuääää uuuuuuuäääääää! Men gunga är ju roligt, eller hur?

Nåja, vi går vidare och nu är jag helt förlorad i geografin. Var är vi? Är vi fortfarande i Sverige? Hmmm, ingen verkar prata svenska iallafall. Det gör bara promenaden mer exotisk.

Redan efter några minuter somnar Alva in och jag försvinner in i mina tankar, igen. Det handlar fortfarande om konsumtion men nu om ett köpbeteende som håller på att ändra sig.


Som parfymer förr var det de stora pafymörerna i Paris som gjorde tunga tantparfymer, vissa blev klassiker och med lite otur kan du spruta på dig tungdoften vid tester. Åren gick och dofterna blev mer kommersiella, blommigare och försedd med kändisnamn. Som Britney Spears, J-Lo och Celina Dion.

Och då hände något. Trots massiv marknadsföring blev dofterna ingen succé. Det fanns ett större värde i en unik doft som inte var uppkallad efter en sångerska, skådespelerska eller jetsetdrottning. Död åt kändisar.

Länge leve den nyfikne och medvetne konsumenten. Med internet är det enkelt att leta upp det som jag vill ha och gör mig unik. Och jag har aldrig velat bli en i massan utan särskilt mig, om än kanske inte fullt ut. Men jag har alltid velat gå mina egna vägar.


- Var fan är vi? Jag står och stirrar mot leråkern som breder ut sig framför mig. Långt borta, rakt framför mig skymtar jag ett lantligt kyrktorn. Närmare och till vänster står Hyllie vattentorn. Det finns bara en sak att göra. Jag vänder om.

På tillbakavägen kommer jag förbi Ärtholmens koloniområde. Det påminner om ett pyttevillaområde med små hus och tillhörande miniträdgårdar. Där finns gemensam samlingslokal, semiavancerad lekpark och bilfrittområde.

Kanske är det en sista lämning av det som skulle ha blivit utopia. Den lilla människan, med det lilla huset som odlar sin egen lilla trädgård. Ärtholmen har ett himmelskt lugn svävande över sig fast det inte ligger långt från Malmös ökända genomfartsleder.


Borta bra men hemma känns igen bäst. Och oj vad bloggare har blivit heta. Vi har blivit en maktfaktor.