Kärlek vid första ögonkastet

Sedan min bil dog på långfredagen 2006 har vissa destinationer blivit svåra att besöka. Som Sölvesborg. Det ligger nämligen bortom civilisationen.

Varför vill jag då besöka denna ort? Jo, för där bor familj och vänner. Fast varken familjen eller vännerna är många. Och nu slumpade det sig så att jag i Malmö och Janicke i Sölvesborg är föräldralediga samtidigt.

Hon är hemma med Noah snart ett år och Julia snart tre år. Alva är snart arton månader. Jag fick låna Rubens bil och han fick låna pengar av mig till bussen. På färden dit lyssnade jag på "Doktor Jekyll och Mr Hyde" med Ernst-Hugo Järegård som uppläsare. På något sätt underströk hans röst det regniga landskapet som blev ännu ruggigare.


Känslan dröjde sig kvar ända tills dess jag skulle hem igen. Regnet verkade dock vara evigt. Kanske vårregn, kanske syndafloden.

Väl framme började vi med vad som är sedvanligt bland goda vänner: en rejäl fika med massor av kaffe. Noah och Alva tittade försiktigt på varandra för att sedan, på bebisars vis, totalignorera den andre.

Det fanns inget försiktigt i hur Alva sedan gick igenom barnleksakerna. Rafs, rafs, kasta, kasta, kasta, pilla på fjärrkontroll, pilla upp stereons ljudnivå till ljudbangsnivå, rusa iväg till nästa rum som hon kan gå bärsärkagång i.

Jag och Janicke pratade på nymammors vis om enkelriktade män, våra gemensamma ungdomssynder (aah den ljuva tiden) och postgraviditet pluffsmagar. allt detta medan Noah kryper runt våra ben för uppmärksamhet och Alva springer runt, runt. Då kommer Julia hem från dagis.


Och plötsligt har Alva funnit sin ledstjärna i livet. Kärlek vid första ögonkastet. I sann systerlig anda delar de på vattnet i Alvas pipmugg. För min del är det nästan lite tårframkallande.

Första gången Alva gör någor med ett annat barn som inte innebär att sno leksak från den andre. Min lilla flicka visar de första stegen mot social interaktion.

Vädrets makter är eviga vid regn, bara moln ingen sol. Vilket inte hindrade oss att sätta regnkläder och gummistövlar på både oss själva och barnen. Alva tyckte det var superduper skoj med vattenpölar.

Alla tre småttingar trycktes ner i vagnar och sedan bar det av till lekparken på stranden. Som vi fick ha alldeles för oss själva. På tillbakavägen somnade Alva i tvillingvagnen medan Julia stod upp bredvid och hoppade. Regnet fortsatte att ösa ner.


Vinden friskade i vilket fick regnet att ändra vinkel. Då fick vi nog att vara ett med naturen och flydde in i värmen. Och drack ännu mer kaffe. Janicke tyckte det var så praktiskt med min blogg för: " nu vet jag precis vad du gör om dagarna enda problemet är vad mer som kan vara värt att veta eller fråga om. Jo, förresten, vem är Laurentia?"

"Vi jobbade ihop på Panora för längesedan. Arbetstimmarna var långa och lönen låg. Men så det är ofta inom kulturbranschen. Ont om pengar, gott om intriger. Eller helt enkelt god sammanhållning för i alla fall vi hade inte tid att umgås med några andra utanför organisationen. Förresten tycker jag det är bra att du följer mitt liv på bloggen så slipper jag dra en resumé av min föräldratillvaro."

På vägen hem till Malmö sprack molnen upp och solen tittade fram. Men jag var redo, mina solglasögon lämnar jag aldrig hemma.