Vänlig och miljömässig

Vi kanske inte är den ultimata miljöanpassade familjen. Jag och Ruben hade haft egna liv, länge och väl när vi blev sambos. Det betyder varsin TV, varsin stereoanläggning, varsin dammsugare, varsin matberedare, varsin dator, varsin DVD och varsin röd volvo från 80-talet.

Och allt det behöll vi vid sammanflyttningen. För det kunde vara bra att ha i framtiden. När vi var lyckliga, framgångsrika och hade vårt alldeles egna lantställe på Österlen.


Fast det handlade nog mest att vi inte ville ge avkall på individuella valmöjligheter. Att slippa kompromissa om vilken tv-kanal vi ska se på, att ha fri tillgång till datorn, att få lyssna på sin egen musiksmak, se de filmer som egot längtar efter och att få köra dit jag vill, när jag vill.

Matberedaren hamnade dock ganska omgående hos Sysav. Dålig pålitlighet, ett mfhpppp istället för brrrrrr gjorde att den blev snabbt hänvisad till tippen. Min bil avled på E20 utanför Lund på långfredagen 2006 för att aldrig återuppstå.

Men tänk, undrens tid var inte förbi, för jag har aldrig saknat min bil. Inte en millimeter. Istället slapp jag oron för dyra reparationer, ångesten för bilbesiktningen och never ever en p-bot när jag minst behövde den.

Mina pengar blev mina. Inte mina och kanske bilens. En stor lättnad infann sig. Dessutom kände jag mig genast mycket mer miljövänlig nu när jag inte åkte runt på de skånska lantvägarna med blyad bensin i en gammal volvo.


På min fantastiska fest, som jag fortfarande suger på som en god everlasting karamell, fick jag med mottot: "Den viktigaste boken du får ikväll" Peter Erikssons (nej, det är INTE miljöpartistspråkröret) Ursäkta, hur dags går jorden under? med underrubriken, miljöfrågor för oss som hellre blundar.

Och jag reste lite präktighetsragg inom mig. Va fan, jag sopsorterar och handlar ibland ekologiskt. Dessutom cyklar jag. Fantastiskt vilka argument jag bygger upp bara genom att titta på ett bokomslag. Kanske var det texten på baksidan som lovade att: "boken på ett enkelt och underhållande sätt tar upp vilka problemen är, hur de uppstått och hur vi ska bära oss för att ta itu med dem".

Allt detta på etthundrafemtiofem sidor. Det var när författaren började lägga in lite länktips som boken tappade något av den profetiska mossigheten som jag först tyckte mig läsa på varje rad undangömd i all grabblustighet.

Det första tipset som jag testade var My foot print där du kan testa hur många jordklot som behövs för att leva ditt nuvarande liv. Att leva som Bodil krävs 2,1 klot.

Av bara farten började jag fortsätta att kolla in länkar. En annan favorit blev Naturskyddsföreningens bästa miljöval. För att få en känsla över vad som är goda val av miljövänliga varor.


Blev jag en bättre människa? Kanske, kanske inte. Men nu kan jag tänka mig för innan jag handlar. Och all shopping är ett politiskt ställningstagande.

Hur blev det då med lantstället? Jo, istället för att köpa något dyrt strannära på Österlen övertog vi Rubens föräldrar lilla skånelänga i Blentarp Och med tanke på höjd havsnivå och försvinnande stränder kan det stället bli havsnära eller åtminstone inte slukat av havet de närmaste generationerna. Och det kan vi glädjas åt när vi lufsar runt på skogstomten.

Rubens gamla volvo räknar sina sista dagar. I december byter vi till en Volvo V70 flexifuel, det betyder att vi kan tanka med både blyfri bensin och etanol. Numera beter sig Ruben som en nyfrälst miljöpartist och tar bussen varje morgon till Lund. Vilket också kan ha att göra med de katastrofalt dåliga bromsarna på gammelvolvon.

Men vi strävar i alla fall mot en mer väldoftande och hållbar värld.